Under veckan som jag var i kläppen kändes det som att tiden stannade här hemma. Som att allt frös till is. Som att allt och alla skulle vara kvar på samma plats som dem var när jag satte mig på bussen och åkte iväg till mitt underbara vinterland. Men tyvärr var det bara en känsla för när jag kom till skolan idag hade tiden verkligen inte stått still, det kändes snarare som att den gått fortare än vanligt. Jag hade en massa nya mail om saker som händer de kommande veckorna och en massa nya arbeten och prov. Det tar verkligen aldrig slut, jag har nio saker på min to-do-lista...